Porslinsögon och kristallgrus

Jag bara bad om en blund jag saknar dig vila sömn och ögongrus

halft i rus och ber bara ge mig av ditt krus och jag ska sluta

gnälla om gälla färger och evig lycka jag kan tycka

att det är för mycket att be om när andra dör medan jag förstör 

förgör och beströr marken jag vidrör

med tårar av känslor jag inte kan hejda

kontrollera och demolera det som kommer ivägen för min 

känslostorm en känsla av att vara enorm

som hybris och självhat 

en saknad av att vara mer privat när jag talar ut

tillslut kommer ändå alla veta

det konkreta

skiner genom cellofan 

"Du borde ju vara van"

Vem vilja vänja sig vid misslyckande?

 

Jag kommer skina ögonjävlarna ur era skallar en stormig jävla dag ni ska bara se era jävla jävlar.

 

 

 

 

 

lite feelingen

"I wanna do more than survive, I wanna rub it in your face"